Matlådor fixat
Har stått i köket ikväll och fixat lite matlådor. Min första tanke var att det var väldigt lite mat, men när jag tänker efter så blir allt man ska äta på en dag väldigt mycket. Jag har varit en sådan person som haft usla matvanor. Har ätit ett stort mål om dagen däremellan antingen fika, frukt eller inget alls. Frukosten har för det mesta bestått av två mackor.
Är så nyfiken hur jag känner imorgon vid den här tiden.
Min sambo kom hem med nya träningskläder till mig idag <3 Bara det gör ju att man blir extra peppad.
Imorgon blir en dag som kräver planering. Ska till parken zoo och sen direkt efter det till sjukgymnasten. Har räknat ut att det blir ett mellanmål i bilen på väg in till stan, lunchlåda på parken och sedan ett till mellanmål i bilen på väg hem från stan.
Är lite nervös inför imorgon, men jag är peppad och jag har bestämmt mig för det här nu, så det kommer att gå bra!
Då var bilderna tagna...
Nu har sambo tagit bilderna till ff.... han kommenterade vad jag hade på mig. Fråga om jag hade lånat bikinitrosorna av min mormor...haha. Sa det, skulle jag bli en av finalisterna så tar jag det :) med nöje.
Vill få bukt på:
- Degen på magen
- De underbara <3 handtagen
- Ser allmänt sne ut i kroppen (bär nog bara min 11-kilos på ena sidan)
- Bättre hållning
- Gärna ett litet lyft av de forna matkällorna :) men det kan nog inte ff hjälpa mig med.
Nej men seiöst. Först tänkte jag att jag skulle följa träningen till punkt och pricka och följa maten med ögonmåttet...
Men så blir det icke jag ska minsann se till och följa det till 100% med. Vågen är inköpt och matlådorna är påbörjade :) För nu är jag super taggad!!!
Tråkigt bara att jag har varit sjuk från och till den senaste tiden och inte har kunnat träna så mycket på sista tiden. Kroppen kommer att få sig ett riktigt uppvaknade nu när det är dags att köra igång.
Imorgon ska pulsen mätas, får se till att vakna innan trollet vaknar.
Natti natti bara en dag kvar nu :)
Snart är det dags...
Varför gör jag det då...?
För 15 månaders sen "ploppa" en liten gosse ut. Varken han eller jag var så små just då, han 5 kilo och jag 88 kilo.
De 28 kilona som jag la på mig under de 9 månaderna är snart borta (bättre sent än aldrig). Har fortfarande det här sladdriga kvar på magen som jag vill få bort. Känns som jag har kört fast, kör lite pump, attack combat m.m. men känner att det inte är tillräckligt. Måste få in bättre matvanor och mer "planerad" träning känner jag, sicken tur att jag hitta sidan där man får hjälp med allt :)
En annan anledning till att jag deltar är att jag änligen börjar trivas med att se mig i spegeln igen. Under förlossningen drabbades jag av bells pares, en ansiktsförlamning. Vilket innebar att min högra ansikthalva "dog", kunde inte blinka, le, äta normalt, rynka pannan m.m nerven som styr allt som har med högra halvan blev skaddad på någe sätt. De första månaderna var hemska, ögat fuktade inte sig självt var tvungen att använda droppar och skydd hela tiden.
Efter 4 månader började det ge med sig lite, behövde inte längre droppar till ögat och kunde röra mungipan någon millimeter. För att göra en lång historia kort så har jag efter läkarbesök och ett antal nålstick börjat få tillbaka mer mer av mitt anikte igen. Jag mår inte dåligt av att se mig själv i spegeln längre. Ser ganska normal ut när jag bara är. Syns fortfande lite när jag ler och gör miner. Så nu jäklar ska jag bli en hot mama till sommaren :)
